Vet ni de senaste dagarna har jag verkligen känt att jag saknar känna kärlek till någon. Men så tänkte jag, kan man sakna något man inte har känt? Men det kan man ju.. efter lite eftertanke.

Men vet ni varje gång någon har börjat tycka om mig har jag varit den som tagit steget bakåt, långt kliv! De är som jag inte varit redo jag är också van ta hand om mig själv och vara själv. Men sen så har jag heller aldrig träffat någon som jag känt 100% för att jag vill ge mitt hjärta till. Varför gå in i något som inte får mitt hjärta banka till tusen, känslor som inte går beskriva, fjärilar i magen, glitter i ögonen.. nej då väntar jag till det magiska händer.

Jag har varit med om en del killar och tjejer som fått känslor för mig, då menar jag till o med att de har blivit lite besatta. Ibland förstår jag inte varför det är så svårt förstå ett nej och att man inte vill. Att man går in på facebook ändrar sin status osv osv. Lite kul när man tänker efter, eftersom jag dock då aldrig upplevt samma sak.

Jag undrar om den personen där ute finns? Jo men de klart han/hon gör och jag kommer aldrig leta eller försöka få mig känna känslor för någon. Jag tror på kärlek vid första ögonkastet. Kommer kärleken kommer jag inte stå imot men jag kommer aldrig i mitt liv kasta mig in i något.
Tror ni på kärlek vid första ögonkastet, eller handlar det helt enkelt om en oerhörd attraktion vid första anblick?
Tror ni på att det finns någon för oss alla, och är det så att den någon kan vara någon som bara passerar i ens liv utan att man vet om det? Typ någon man bara stöter på och hejar på sen är det inget mer fast det egentligen var den någon som var den någon?

Jag så glad över att jag växte upp med en stor respekt för både sex och kärlek. För jag ogillar människor som inte respekterar sånt. Jag tycker inte man går och ligger runt och kastar sig in i förhållanden hit och dit. Så onödigt. Alla vill väl någon gång bilda en familj? Det vill iallafall jag, jag börjar känna mig gammal hehe men så kommer jag på mig själv jag är faktiskt bara 21 år, men måste säga jag känner mig mera klok än många andra 20+ åringar där ute. De är jag tacksam för!


Oj nu blev de långt och djup mycket tankar & känslor. Men bloggen är för mig ett sätt skriva ut mig på.