Kom precis hem från stan, satt på en uteservering med N, ytterst trevligt! Solen kom fram till sist trotallt. Satt där i flera timmar och bara prata. Blev så djupt besviken när jag fick veta något dåligt om en nära vän till oss båda. Det visar bara att man inte kan lita på någon, inte ens sina bästa vänner. Jag hatar falskhet, dom lever i sin egna värld, sin fula verklighet. Söker man kanske uppmärksamhet? Vet verkligen inte .. Varför all drama och spel? Stay true to yourself and others around you! Avskyr falskhet och dubbelspel. Hellre ett ärligt utbrott än ett falskt leende. Håller ni inte med?
Bara så trött på att bli sårad hela tiden, alltid tro de bästa om människor. Vänner som man gått igenom svårigheter med, som man lagt ner  så mycket tid på och så mycket man har gett och offrat för, dom visar sig vara något hela annat. Känns som att vi lever i en värld med egoism och falskhet.. Vad hände med sympati och kärlek? ÄKTA kärlek? verkar inte ens existera. Man förväntar sig att dessto äldre man blir dessto mer växer man ifrån sånt, blir mognare och växer upp? Hm, verkar istället vara tvärtom. Ni som lever i eran falska värld, ni kommer sluta upp ensamma. Det är inte förens då ni kommer att inse era misstag, och ångra att ni inte valt att agera på ett annorlunda sätt!
Ähh orkar inte skriva om detta mer, inte värt engerin.

Skriver kanske mer sen. Puss!